mahlinslife

Usch den här dagen har innehållt nästan för mycket känslor! Hade nämligen möte i skolan idag om min dyselexi. Det känns så jävla skönt att jag har fått det bekräftat men känner ändå att lärare och rektorn inte bryr sig ett skit. Har nämligen tjatat om det här testet sen jag började på den här skolan men det händer nu! Och sen så kommer dom och frågar om jag vill gå om ett år? Det är förfan deras fel att jag inte fått hjälp från början! Aldrig att jag tänker gå 5 år i gymnasiet!!! men ändå är jag jävligt glad att det blev av, det är en jävla lättnad och att jag kan få hjälp och slippa kämpa såå jävla hårt som jag har gjort. Men jag är riktigt stolt över mig själv som har klarat av skolan och har drivit denna process helt själv med stöd från mina päron.

jag borde helt enkelt få första pris som superkvinnan som har klarat av skolan med fina betyg utan att förstå ett skit nästan vad jag har gjort!